lomman

Förr kunde jag stå framför speglen och ta på allt fett & gråta i timmar
pga av hur jag såg ut. Vägde mig i princip varje dag , om inte vågen stod
på vad jag ville så skar jag mig. I skolan gick jag runt med bandage och sa
att jag var klumpig och trillade ofta. Hemma gick jag med långarmade tröjor.
Men sedan blev det för riskfullt , så jag började med benen.. Det blev sommar
ärren var synliga.. Jag slutade med mitt skärande i mitten av sommaren tror jag .
Mina föräldrar kom aldrig på mig som tur var. Har knappt några synliga ärr på mina
armar ett par st om man kollar noga och en del vid armbågen. Ärren på benen
är där emot väldigt synliga tyvärr. För idag ångrar jag mig jävligt mycket.
Iallafall jag kände mig alltid misslyckad osv. Min mamma var extremt orolig
för mig. Jag har alltid försökt att gå ner i vikt, men nu är det första gången på riktigt
allvar.. Sen jag började har jag mått sjukt bra ? Jag känner mig aldrig spec.
misslyckad som jag gjorde innan , visst kan jag få lite ångest om jag ätit något
jag inte borde men jag mår inte så dåligt som jag gjorde förr. Jag gråter nästan aldrig.
Min mamma ser att jag mår bättre. Helt enkelt så mår jag sjukt mycket bättre av att svälta
mig själv ?  Tycker själv det låter helt sjukt men det är samtidigt jävligt bra !

än så länge ser jag ingen skillnad på mig, tycker själv jag ser dubbelt så tjockare ut ...
men vi får se vad vågen visar på fredag kväll.